moaj

Ensam. Jag är ensam, för första gången på fyra veckor ska jag krypa ner i min säng och inte kunna värma min kalla näsa i din armhåla där det luktar deodorant och lite jobbsvett. Jag trodde inte det skulle skära så hårt i hjärtat att sova ensam i några nätter, men jag har vant min vid närvaron av pojken som dricker pulverkaffe till frukost och som vill sova på den vänstra sidan och som i sömnen kramar om mig av ren reflex. Att man kan vänja sig så vid att alltid vara med varandra. Men fyra veckors umgänge är ju också en rätt lång stund. Tur att vi snart ska bo ihop, lite mindre tur att det är sådär långt ifrån Sverige. Min 120 säng känns helt enorm utan dina långe ben och din varma andedräkt. Är det ens lagligt att vara såhär kär i någon. Jag tror nästan inte det.