22 februari
Jag är imponerad, jag är inte bara imponerad, jag är mållös, jag är allt man kan vara. Hur kan SL lyckas? Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta. Men jag är nöjd över dessa aktiva val jag har valt att göra dessa närmsta 48 timmarna av kaos i trafiken. Inte nog med att jag valde att ta kollektivtrafikskonflikten igår kväll istället för i morse. Jag fick dessutom en fin Wes att ha sällskap med och vi hann ta en mycket utmärkt buss hela vägen till Albyberget. Jag hade dessutom en varm säng att krypa ner i, nystickade mormor sockor att ta på fötterna och varmvatten i vattenkokaren och för att inte glömma en vän nyligen hemkommen från en släkt helg i Dalarna. Det kan faktiskt inte bli bättre, jag sov som en prinsessa, varm och nöjd, drömde massvis med sjuka grejer och hade en hejdundrandes sovmorgon. Bussen kom inte till skolan så vi fick ta en promenad i solskenet och sen ha lektioner.
Idag så fick jag bilskjuts första biten till Slussen, mötte upp min bästa killkompis på hela jorden, åkte till Liljeholmen. Bussar som kör fast gjorde så det inte gick några bussar och inga tåg. En räddare i nöden, Andreas. Milda makaroner vad glada vi var när han efter en timmes köande kom fram till oss och vi fick sätta oss i hans bil. Det har aldrig varit skönare att krypa in under tunga täcken med OC på tv och te i fina koppar. Imorgon har jag också tagit ett aktivt beslut, jag ska hoppa på Anton tjugo över sju och ha med mig kaffe i en termos. För jag har fixat två bilskjutser, en till stan och en till Alby. Tack för att det är vackert på gatorna och tack för att jag snart ska till våren!
Kommentarer
Trackback
