moaj

När man kollar ut så märker man att sommaren snart är slut. Jag kan inte riktigt greppa att det har gått så sjukt fort och att det snart kommer bara höst och jag ska bo i ett annat land och klara mig själv. För fladdrande fjärilar i magen och långsamma fingrar mot kinder har präglat den här sommaren och kommer förmodligen att prägla resten av året också. Att vara hemma i två dagar för att sedan kasta sig iväg igen, i regnet och i tält och öl och umgänge med andra gäng låter lite stressande. Fast när man ska få tiden att gå snabbare så kanske det är bra att underhålla sig på liknande sätt. Fast vill jag verkligen att tiden ska gå snabbare? Den springer redan iväg och snart är jag dessutom ett helt år äldre än jag är nu. Familjen kommer vara bortrest men jag kommer att ha en underbar födelsedag i alla fall. För världens bästa Petter och pappa kommer att vara hemma. Jag har slutat tänka i fina ord, för förut så var det så lätt att täcka över att skrubbsår med ledsamma filmer och andras kärlek. Men helt plötsligt så räcker inga ord till och alla andras kärlek är överflödig. För den är ju inte som du och jag.