15 mars
Idag hade jag den finaste morgonen på länge. Vid åtta var jag pigg, jag fick sova en hel timme till. Gick upp och satte på kaffe, stoppade två rostmackor i brödrosten och hoppade på Anton för att han skulle gå upp. När mackorna hoppat ur rosten, kaffet kokat upp och sjunkit till botten så gick han upp. I den största T-shirten jag kunde hitta och strumpbyxor satte jag mig på balkongen och drack kaffe och förhörde Anton på det sista i kulturhistorian.
Mitt hjärta hoppade till en aning när jag tänkte tillbaka på mitt senaste minne av frukost på en balkong. Hur solen värmde mina kinder och jag log i takt med att fräknarna blev fler och fler, vi hade en filt och du lutade till solblonda huvud mot mitt ben och log på riktigt för första gången på länge. Det gör lite ont i mitt hjärta just nu, för att det är vår snart och den enda som värmer mitt hjärta på riktigt just nu är den fina pojke som sitter i vardagsrummet och sjunger med målbrottsstämma till sitt perfekta gitarr komp.
Snälla, snälla. Det gör lite ont.
Kommentarer
Trackback
