16 mars

Just nu så vill jag bara ha det sådär flickigt. Så att ögonen rinner över av tårar och hjärtat krampar som att någon hällt vinäger över det och det sticker och svider till om vart annat. Som att alla röstlägen jag använt har försvunnit och alla ögon jag sett in i har raderats. Jag har hopp. Jag älskar hopp.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0