16 maj
Lite som en vulkan i bröstet som spottar ut aska. Kanske för att jag inte hade några förväntningar alls och hade inte räknat med att det skulle bli såhär. Lite sådär småtomt. Allt har gått i ett i en vecka nu och när lugnet sprider sig så svider det lite. Men det går väl det med får vi väl hoppas. Jag har i alla fall fått mig en ny vän, tack för det.
EsC07, bästa, roligaste, finaste. Igår var underbart fin av många anledningar en av dom var klassen. Vart jag än vände mig så log någon mot mig och dansade och kramade. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Bakslag blev hemgången. Jag sov i mellanrummet för första gången, jag sov fint.
Kommentarer
Trackback
