17 maj

Det blåser i mitt hjärta och det har inte blåst där på hur länge som helst. När jag har brunare ben och mer fritid så kan vi ju hoppas på att det är slut på ostighet och mailkonversationer. För det pirrar i min mage och min energi riktas åt ett annat håll än alltid. Jag vill säga massvis men orden tog slut. Det känns konstigt för dom har en tendens att aldrig göra det. Jag borde nog sova lite nu, för många timmar av tjejsnack, glass och te tär på mig. Men oj så jag behövde det. Tack och puss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0