3 november

Ingenting ger mig så tunga skor som att bära upp vatten till vår lägenhet. Affären är för långt borta och jag har för ont i mina trapetshänder och ja det är väl kanske förståeligt att 8 liter vatten inte är så lätt. När jag idag kom upp för berget så kom två tanter emot mig och pratade på väldigt snabb spanska och började klappa på mig, det jag snappade upp var att dom tyckte synd om mig som släpade på så mycket grejer, jag kände mig precis lika liten och ensam som de gamla tanterna ville få mig till. Jag blev glad av att få uppmärksamhet av okända tanter och glad för att dom tyckte lika synd om mig som jag tyckte. Det kändes liksom skönt att få lite uppmärksamhet där i mörkret. Det är fortfarande väldigt varmt här. Idag solade jag och Karin i linnen på lunchen så varmt är det. Men det blir fortfarande mörkt ganska snabbt och vid åtta är det kolsvart. Glädjen av att ha fått ett underbart mail av Elinor och det faktum att det redan fanns mat att värma på spisen piggade upp mig och nu ska jag dricka te och äta äpple. Idag har jag köpt två kilo äpplen för inte ens en euro, kan det bli bättre.
puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0