moaj

Nu har det alltså hänt. Det är redan mitten på mars och Petter har sagt upp sig. Detaljer vet jag ingenting om, bara spridda förvirrade sms som landade i min inkorg när jag precis höll på att förklara för Johannes hur det kändes att vara jag just i den stunden. För jag hade på mig ett par uppkavlade tights, ett linne och en t-shits som var kort men stor och jag satt och kisade mot solen och bara kände hur fräknarna ploppade fram som kantareller i skogen när det har regnat mycket. Det luktade dessutom precis som det gör när man är på solsemester med familjen och man ska gå upp tidigt för att lägga sin handduk på solstolen vid havet för att få en så bra plats som möjligt. Men istället för att gå tillbaka till sin hotellsäng som somnar man om på solstolen med solglasögon och en ipod i öronen. Det luktade precis som dessa ögonblick i livet. Inte nog med att jag fort kom på att detta vara var en vanlig dag, jag kom på att klockan var nio och det var i mitten av mars. Vilket innebär att vi har tre månader på pricken kvar tills jag slutar i den där skolan. Då jag ska klara av att göra 5 chins, prata spanska som ett rinnande vatten och dessutom ha tillbringar många timmar i solskenet som finns i den här staden. Jag är trött och sliten men glad och lycklig, nu har jag ju dessutom ett internet också.

puss för att det är mars.