moaj

I boken så var det tre parallella historier. En som fick mig lite smårädd och nervös för att han var på flykt efter att ha rymt från fängelset, det var Jorge. En historia som fick i alla fall mitt hjärta att hoppa lite, varför vill man vara någon som man absolut inte är? Vart ligger charmen i överklassen och alla deras pengar? JW tyckte i alla fall att det var det viktigaste och valde att lägga ner all energi på att bli rik, det skulle gå snabbt också. Sen hade vi Mrado, den serbiska killen som jobbade för Radovan som torped men trots sitt val av yrke hyser en speciell kärlek för sin lilla dotter. Det var tre historier som till en början inte hade någonting alls med varandra att göra, men som sen blev ett. Filmen missar hela poängen när de inte gör filmen till parallella historier.

Jag gick ut ur biosalongen med ett pirr i min mage, det hade inte att göra mer historian eller det filmen ville berätta utan det hade endast att göra med att den var spännande. Det jag tyckte man fick ut av boken va information om den värld jag inte visste någonting om, kokain branschen, pengatvätt, bordeller och massa mer, bitvis så var den rätt intressant. Filmen tappar detta totalt när de bara vill få in så mycket blod som möjligt. Ändå så måste jag erkänna att jag njöt mig igenom filmen och det gör man ju inte alltid i alla fall.

Att jämföra filmen med boken är inte speciellt rättvist. Som en vis man en gång sa; man kan inte göra konst utav konst. Filmen var inte speciellt bra och så inte boken heller.