moaj

Juni gick till juli när vi fortfarande tillbringar tid i värmen i fina underbara staden. Ja vi trivs men min hjärna snurrar dubbelvarv och jag vill bara att någon ska komma och skaka den tillbaka till sin vanliga ordning. För jag brukar alltid veta allting om mig själv och helt plötsligt så har fröken uppstyrd blivit slagen i bakhuvudet av studenten, det gör mig blind. Jag är totalt blind och vill bara komma hem och bädda ner mig i min säng och vara utan onda fötter och värmeslag. Inte för att jag inte uppskattar min familj, jag tycker om dom mer än det. Vi har kul, verkligen kul. Men just nu är mitt huvud upp och ner vända världen, jag behöver bästisar, tim långa samtal med te och glass på nätterna, världens finaste ben att värma kalla fötter mot och de bästa armarna jag vet att somna i. Jag tror kanske att det är närhet jag behöver. Jag behöver också kärlek, inte bara som en drucken röst i telefonen. Men nu är det snart lördag och då åker vi hem. Einar kommer till Stockholm, Anton och Petter på söndag och jag är glad och kär.